Hej... Jag hade egentligen inte tänkt blogga just nu, jag hade tänkt blogga senare idag... men jag känner att jag vill/behöver blogga. Det har hänt mycket (inom mig) på senaste tiden. Det känns som om saker ändras hela tiden och nya saker kommer upp. Angående att saker dyker upp: Jag har snart en läkartid i Uppsala... Jag HATAR det. Jag blir alltid så nervös av sånt... De vill kolla hur jag mår och bla bla. Jag är rädd för att jag mår sämre. Men jag vill isåfall inte veta. Jag var väldigt nära att avboka läkartiden och skita i allt, men en vän till mig i övertalade mig och hon var väldigt övertygande... Det är jag glad för :) För jag vet att jag  kommer jag känna ÄNNU mer press och krav på att sköta allting perfekt, mer än vad jag redan gör. För sanningen är, jag har både gjort framsteg men ändå gått tillbaka till sämre, gamla rutiner/beteenden. Jag vill typ nästan leva kvar i min förnekelse. Men jag tvingar mig själv att dra till Uppsala, det är där jag har läkartiden. Jag blir seriöst nervös och orolig. Jag vet att om jag får dåliga nyheter så kan jag må dåligt i veckor. Det värsta är att jag inte gör något åt det alls ändå! Jag gör saker när jag känner mig mer "avslappnad" och motiverad, stess och press samt rädslor har totalt motsatta effekten på mig. Jag är allvarligt talat trött att leva i en förnekelse men ändå så gör jag det. Så ni kanske undrar: Vad är det som har gått bra för mig och vad är det som har gått mindre bra för mig angående min kost, hälsa och sjukdommar som jag har? 

Vi börjar med det dåliga för det är det som är tråkigast att nämna, haha! Jag sover väldigt konstigt. Jag sover seriöst inte om nätterna längre alls. Jag har eskalerat ännu mer. Jag menar... Jag är fortfarande vaken. Bara det säger sitt. Dock det som är bra är att jag inte sover till 4 eller så. Jag tvingar ändå upp mig själv (oftast) att gå upp vid 1 tiden... Men jag kör slut på mig själv i längden tyvärr. Samt det dåliga är att jag leker Gud med min egen kropp och  när det kommer till mediciner. Jag alltså tar vissa mediciner, vissa dagar under vissa tider som jag känner för. Jag ska egentligen ta mediciner 3 gånger om dagen, Jag har trappat ner till 2 gånger (jag tröttnade på mina mediciner och har nu slarvat i månader med det. Ingen visste om det. Inte ens mina allra närmaste. Jag har inte sagt till någon då jag var/känner mig skamsen...) Så det är typ det negativa... Alltså inte en endaste själ visste det, förrän tidigare idag/igår...

Nu till det positiva! Från början när jag flyttade hit, eftersom allting var nytt för mig så var jag ganska dålig på att planera mina dagar... som maten t.ex Så jag kom på att jag måste äta något precis när jag blev hungrig. Så det blev mer snabbmat då som makaroner med hamburgare osv. Men nu så tänker jag steget längre och planerar mer och tillagar mer hemlagat mat. Hela den här veckan har jag endast ätit hemlagat mat och inte ätit en endaste gång snabbmat (förutom idag då jag var hos mormor idag och hon hade bakat pizza.) Så jag känner mig riktigt stolt över mig själv! Samt jag äter en ANING mer frukter... Inte alls en större skillnad där, men det är bättre än ingenting :). Som ni ser, så har jag gjort både framsteg men samtidigt, det jag gjorde förut har jag minskat med vilket blir till min nackdel. 

Det är därför jag är så nervös och är rädd för att få negativa besked... :(. Jag vet inte om jag kommer klara av det. Senaste gångerna har jag fått positiva resultat! Men när man har börjat slarva med mediciner så kan jag inte förvänta mig allt för positiva resultat den här gången, eller hur?... Jag är mentalt beredd på det värsta i alla fall och jag känner mig seriöst lite rädd, snarare mer nervös och orolig över det här... Jag är trött på att vara min egen värsta fiénde när det kommer till min hälsa. När ska jag lära mig att bli min egen bästa vän?... Aja, jag får nöja mig med att det är inte totalt en katastrof i alla fall... haha :P. Jag menar, även om jag har gjort dåliga saker mot min kropp så ger jag inte upp. Jag gör fortfarande bra saker mot min kropp... Även om det är långt ifrån tillräckligt dock...

Men ja, nu så ska jag gå. Jag kanske bloggar mer senare idag, vi får se. Men jag lovar att blogga snart igen... Jag måste tvätta bort sminket, borsta tänderna och gå och lägga mig... Men ni får ha det så bra och sköt om er! Puss och kram. /Tanya :)

Hejsan! Det var ett tag sen jag bloggade... Jag saknar att blogga känner jag, haha. Men jag har inte den vanan kvar så mycket längre så då tänker man "Vad ska jag blogga om?" Man vill ju inte blogga om man inte känner att man har något speciellt att skriva om... Det är nästan så att det är lite jobbigt för mig att skriva detta inlägg då jag inte vet exakt VAD det är jag vill/ska skriva... men men, det kommer. Jag kände samtidigt att jag ville blogga. 

Jag har haft det lite jobbigt till och från här hemma... Grejen är den att jag trodde att jag skulle ha mer problem med min ekonomi (eftersom jag har vart en shoppoholic) och jag trodde att jag skulle ha lättare för att få ordning på mitt liv med mina rutiner och så. Så fel man kan ha ibland... för det är precis tvärtom! Jag trodde att det skulle "flyta på" lite mer än vad det har gjort... Jag hanterar min ekonomi väldigt bra skulle jag påstå. Jag är väldigt nogrann och räknar ut saker och ser sen hur mycket jag har över till nöjen efter man har köpt mat, betalat räkningar, hyra och sådant. Jag var rädd för att jag skulle förbli ofokuserad och fokusera på att spendera mina pengar på shopping lite väl för mycket så jag eventuellt skulle gå lite "i back" med några hundralappar... Men så har det inte varit. Jag är för ordningsam av mig inser jag, jag är för försiktig och inser att försvinner pengarna och räcker inte det till maten t.ex så är det riktigt pinsamt för min del! För då måste man antingen röra sina sparpengar eller låna pengar av sina nära och kära, vilket enligt mig vore katastrof för min del då jag är lite nogrannare och mer "perfektionist" utav mig när det kommer till det.

Sen så har jag svårt för att slappna av/pusta ut om det är för mycket disk hemma... jag mår seriöst skit dåligt av det och har till och med svårt för att släppa in människor om jag har lite disk men i övrigt ser resten bra ut... Det är lite som en mini "tvångstanke" för min del. Men jag tränar på det och det har blivit en aning, pyttelite bättre... Vilket är bra då jag snart har bott här i 2 månader! Wow, tänk så fort tiden går... Jag inser att jag MÅSTE slappna av mer och fatta att saker och ting tar tid. Mina rutiner behöver inte vara helt perfekt på en gång. Jag behöver inte gå från 0 till 100 på någon månad. Varför är jag så hård mot mig själv? Troligen för att folk var hårda mot mig och krävde en del utav mig från min uppväxt/min barndom...

Så det gäller att förnya sitt tänk nu när man har vuxen. Vilket är en kamp i sig men jag går framåt hela tiden, sakta men säkert! :). Idag har jag vart helt slut... har mest sovit mesta dels av eftermiddagen samt en del mot kvällen... Jag har känt mig överväldigad på grund utav så mycket stress och press. Det blir en del på vardagarna och eftersom mina rutiner inte är helt bra ännu så hamnar jag i obalans... De senaste helgerna har jag vart helt slutkörd och bara sovit i princip... Vilket jag tycker är tråkigt då det är då som jag alltid ser fram emot som mest! Kraven minskar på en om helgerna (både från mig själv och andra människor) och det är då man vill njuta av att vara "ledig" från vardagen, sina rutiner och sysslor... men nej, då har jag spenderat en stor del utav min helg till att sova och bara känna mig helt utmattad och inte alls kunnat njuta... sen på söndagen är man "sig själv" igen men då är helgen över och då börjar alla måsten igen och så blir jag stressad utav det då både jag och andra har krav och press på mig själv... och så börjar det igen. Men jag försöker sakta men säkert bryta den jobbiga cirkeln genom att vara mer strikt mot mig själv och mina rutiner och så. För det är när jag periodvis antingen gör för mycket eller skiter i allting som jag hamnar i obalans... Jag måste lära mig att vara lite mer "lagom." Inte göra för mycket men inte heller strunta i allt ansvar under flera dagar (speciellt inte under vardagar åtminstone.)

Jag har inte så mycket mer att skriva om just nu. Jag känner mig hyfsad nöjd och känner att jag har lättat på mitt hjärta lite grann... Jag borde gå och lägga mig snart. Ska nog göra det, är ändå trött så... Men ni får ha det så bra. Sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Hejsan! Jag vet knappt vad jag ska skriva egentligen, but here I go! April månad har vart en väldigt bra men dock känslosam månad för mig. Jag har alltså kunnat vara glad i nån vecka i rad och sen så helt plötsligt kunde jag börja att gråta och sånt. Jag kan börja gråta för småsaker, för jag har så höga krav och press på mig själv... så om det t.ex är lite "stökigt" och finns en del disk så mår jag psykiskt dåligt. Jag har bokstavligen gråtit för att jag har känt mig utbränd, för att jag inte har orkat diska och för att jag inte har helt funnit balansen ännu... Normalt att gråta över att det är stökigt och lite disk, haha... Men jag vill att mitt hem ska alltid se perfekt ut i princip och när jag inte lever upp till mina egna höga krav så kan jag bli så otroligt sänkt, jag blir nästan "besatt." Men det handlar om min låga självkänsla, jag tror det är därför jag strävar efter perfektion i mitt eget hem eftersom jag HATAR att misslyckas... men det är något jag har jobbat på med ett tag och jag fortsätter med det. Jag försöker ändra mitt tänk och tänka att det är okej om det blir lite stökigt, att mitt hem behöver inte alltid se så perfekt ut. Speciellt inte om man är själv hemma... Okej om man har vänner där eller gäster, klart det ska vara fräscht då! Men jag är sån för mig själv, inte på grund av att jag bryr mig om vad folk skulle tycka och tänka om mitt hem... Flera gånger när jag har haft besök har jag fått ångest om det fanns disk t.ex och då har jag bett om ursäkt för att mitt hem är stökigt...

Då har jag fått höra: Men Tanya... är det hör stökigt för dig? Jag ba: Ja... Då fick jag höra: Fast du har väldigt fint och fräscht här... då kan jag säga: Men jag har ju inte ens diskat? Alltså förstår ni hur konstigt jag tänker? Jag tycker att det förstör helhetsuttrycken så mycket. Det har ibland påverkat mig så mycket så jag har inte låtit människor komma över till mig när jag har sämre dagar och när man inte riktigt orkar fixa små saker i sitt eget hem... Men det är något jag jobbar med, så det kommer gå bra för mig :).

I övrigt har det mesta vart bra faktiskt. Jag är noga med saker. Som att ta hand om mitt hem, städa regelbundet och lite sånt. Jag har inte vart med vänner så mycket denna månad om jag ska vara ärlig... Jag har mest isolerat mig själv lite grann eftersom jag blir nästan för bekväm av att bo här, jag älskar mitt eget hem... Det är fridfullt här. Det är skönt att bo själv, jag hatade att bo med andra, haha... Jag är en ensamvarg av mig, det har jag alltid varit. Jag känner att jag också håller på och förändras hela tiden inombords... jag har blivit mycket ödmjukare, lugnare, gladare, mer fridfull och allmänt "lyckligare" :).

Jag är mer mig själv, jag är den jag har alltid känt innerst inne jag är men har inte riktigt kunnat vara mig själv fullt ut på grund utav att jag har levt mitt liv fylld med ångest, oro, ilska, rädslor, negativa människor runt om kring mig och sådant tråkigt. Nu är jag mer kräsen med vilka jag umgås med men jag har samtidigt lärt känna nya människor så jag har inte stannat upp där heller känner jag. Jag vet inte vad mer jag ska säga... Mamma ville egentligen komma över hit idag men hon mår tyvärr inte bra så hon valde att stanna hemma. Självklart är det tråkigt för hennes del men ärligt talat jag ville innerst inne vara "ensam" idag då jag inte är på ett socialt humör idag. Jag är inte alls på dåligt humör, jag känner mig bara lugnare och inte lika "livlig" idag om man säger så, haha...

Så idag har jag fixat lite hemma, duschat, sminkat mig lite lätt, vart ute och käkat (inte ensam dock såklart haha.) Jag har haft en ganska så skön och lugn dag men har ändå fått saker gjorda om man säger så :). Jag vet inte vad mer jag ska skriva så jag avslutar det här. Men ni får ha det så bra och sköt om er... Puss och kram! /Tanya :)

Hejsan! Idag är det en speciell dag för mig... För jag har bott ensam här nu i min lägenhet i exakt en hel månad nu, yay! :D. Så, jag tänkte sammafatta lite kort om hur min månad har varit... Först vart det väldigt stressigt med tanke på att allt skulle packas upp och fixas... Men det kändes samtidigt väldigt spännande såklart att få se hur allting blir klar! Allting är klar i princip faktiskt, tack vare att jag fick mycket hjälp så gick det rätt så fort! :). Sen så mådde jag bra ett tag och kände sån frid... (Jag gör fortfarande det.) Men sen så blev det jobbigt för mig ett tag (har dock inget med mitt hem att göra, utan med mina omständigheter snarare.) Hur som helst, så älskar jag att bo här... det är stort, rymligt, fridfullt och ljust här. Jag har inga bråkiga grannar (jag kommer faktiskt rätt så bra överens med dom.) Jag älskar att bo ensam... det är fridfullt från morgon till kväll. Det är skönt att städa på egen hand, handla, laga mat, tvätta kläder, köpa saker... Ja ni vet, allt sånt! :).

Men nu kommer den tuffa biten... jag måste lära mig att ta emot hjälp :/ jag älskar att stänga in mig själv, jag dissar samtal (specifikt när det gäller människor som vill hjälpa mig, alla andra pratar jag med de som är mest underhållande för min del.) Jag har sociala svårigheter och även om jag avskyr det så på ett sjukt sätt gillar jag ändå det... Jag gillar att vara introvert... Det är så jag på något sätt. Kan inte förklara det riktigt. Tror det har med min diagnos att göra - Aspergers syndrom... Jag vill ta emot hjälp, men gärna mer sällan, på mina villkor. Det är för att jag vill vara så självständig som möjligt så jag har svårt att erkänna för mig själv att jag har svårigheter och inte är som alla andra "normala" 24 åringar... Jag vill så gärna leva ett normalt men introvert liv på egen hand... Men att vara normal och stänga in sig själv går tydligen inte hand i hand alla gånger... :P. Jag vill vara mig själv men ändå vara helt normal, men det går inte ihop riktigt... Det är som att jag vill både ha kvar kakan men ändå äta upp det på något sjukt sätt... xD. Jaja, det är inget nytt. Liknande inlägg har jag skrivit i många år... Hur många gånger som helst. Jag ska och kommer ta emot mer och mer hjälp... men det kommer ta tid... för ärligt talat - det går emot min egen natur och min egen "stolthet." Det finns spärrar inom mig... rädslor, osäkerheter samt blandat med "stolthet" som jag sa. Ni vet den sidan som säger att jag klarar av allt själv och behöver ingen hjälp? Japp... Den sidan... som kallas för förnekelse...

Jag har det som krävs för att överleva fysiskt. Alltså laga mat, städa, diska, betala mina räkningar och ni vet allt som ingår i ett hem. Men jag har inte verktygen som hjälper mig att må psyiskt bra och har lätt för att fastna i dåliga mönster/vanor och med tiden skapa depressioner för mig själv... Jag känner att jag har kommit ur den djupa värsta depressionen jag led för bara ett par månader sen. Men jag vet att det kommer finnas svackor och om jag mår redan psykiskt dåligt och inte tar emot hjälp, så kommer mina svackor bli ännu djupare och på så sätt kan min djupare depression komma tillbaka... Vilket jag verkligen inte vill och ska försöka förhindra det så mycket jag bara kan/det går!

Ja, jag kände bara att jag ville skriva av mig lite och uppdatera er om hur mitt läge ser ut just nu... Jag har inte så mycket mer att skriva om... Men ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya :)

Hejsan allihopa! Jag har gjort ännu ett videoinlägg, flera har skrivit till mig att de föredrar mer i skrivt då det tar mindre utav deras tid... Jag ska göra det, haha! Funderar till och med på att göra ett tidsinställd inlägg så det kommer upp imorgon, med bara text såklart... men idag är det ännu ett videoinlägg... Haha sorry. Det vart inte alls planerat utan jag mest "passade" på för jag hade ändå tänkt blogga idag så... I videoinlägget pratar jag i alla fall om mitt mående samt 2 saker som jag har köpt på stan idag. En schampoo och en kroppsskrubb :) Nu så har jag tillagat mat också så nu tänkte jag äta... men ni får ha det så bra och sköt om er! Puss och kram! /Tanya :)

Hejsan alla! Som vanligt är min stillbild lika "fin" vartenda gång jag ska videoblogga... Det slår aldrig fel xD. Jag pratar bland annat om flytten (jag flyttar om mindre en vecka) samt lite om smink som jag nyligen har köpt och min syn angående det. I´ve changed! Haha :). Jag kände jag failade lite grann att nämna alla grejer jag visar så skriver lite snabbt här: Jag visar en upp en maskara från Loréal samt rengöringsapparten som jag pratar om kommer ifrån Clinique :). Känner att jag har inte så mycket mer att lägga till... Jag ska äta nu nämligen. Känner mig hungrig. Hade egentligen planerat att vara med Nathalie idag (det var ärligt talat därför jag fixade mig, jag måste bli motiverad för att fixa mig all in tyvärr haha.) Men hon mår inte bra så det verkar som om hon inte kommer att dyka upp. Men vi får se hur det blir helt enkelt. Jag är lika glad ändå jag, haha :). Förresten ursäkta mitt stökiga rum, bakgrund som ni troligen kommer råka få se... Jag har ärligt talat inte brytt mig så mycket speciellt inte nu när jag flyttar snart också :P. Men ni får ha det så bra. Puss och kram! /Tanya

Hejsan. Idag har jag inte gjort så mycket, jag har haft en rätt så lugn lördag vilket är skönt. Nu så ska jag ladda upp ett videoinlägg som handlar om min pappa, den gjorde jag för ca 2 veckor sen. Jag borde egentligen ha laddat upp det då men strax där efter hände en massa som fick mig att må dåligt. Jag kände att jag ville vara säker på innan jag drar en massa slutsatser. För jag pratar bland annat om i videoinlägget att jag har kontaktat min pappa. Men jag har inte fått något svar. Jag insåg då att han hade bytt nummer. Jag har återigen försökt kontakta honom men det har inte ens gått fram några ringsignaler alls överhuvudtaget. Så då vet jag att inte behöver ta det personligt. Jag kommer snart försöka kontakta honom igen och se hur det går men just nu får det vara. Ja, mer information osv nämner jag det när jag videobloggade. Nu så ska jag fortätta lyssna på musik och sen se på någon serie eller på någon film. Vi får e hur det blir... Sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Hej. Det var längesen jag bloggade senast... Mycket har hänt sen sist. Jag har fått min lägenhet nu, en 2:a! Jag är så glad över det. Mitt nya hem ser så... fin ut. Rymlig och lyxigt. Jag älskar det. Jag kan flytta in tidigast om 2 veckor, vecka 11. Datum vet jag inte ännu då det är lite upp till mig och jag har inte bestämt mig ännu. Det är så mycket jag måste fixa innan dess. Jag ska upp imorgon bitti, min mormor ska skjutsa mig till Ikea. Jag ska bland annat köpa mina möbler där och sånt tänkte jag. Jag har redan bestämt vad jag ska köpa då jag var där förut innan en gång och kollade och jag visste direkt vad jag ville ha. Allting känns så... overkligt på något sätt. Det har vart mycket på senaste tiden. Jag känner det börjar till och med bli för mycket. Alla möjliga känslor dyker upp hela tiden. Plågsamma känslor. Men den smärtan kommer från det förflutna, inte nuet. Jag känner även glädje över nuet. Jag har gråtit en del de senaste dagarna, men även skrattat. Mina hormoner is all over the place. Jag känner mig nertyngd just nu men jag känner även att en börda håller på och lyfter från mina axlar. Alla känslor jag känner kommer inte bara ifrån flytten utan även känslor från det förflutna som jag sa, händelser och trauman jag inte har kommit över.

Jag vet inte vad mer jag ska skriva? Jag känner att jag skulle kunna skriva mycket mer. Men jag orkar inte just nu. Jag känner mig känlosmässigt tom just nu och jag behöver verkligen få min lilla sömn... Men jag lovar att snart blogga igen, jag ska inte låta det gå i en hel månad den här gången. Jag tänkte faktiskt blogga innan den här månaden är slut. Då kan jag ta upp andra grejer som jag har i tankarna. Men inte just nu. Inte nu. Annars blir det bara för mycket... Jag måste verkligen sova nu då jag ska upp imorgonbitti. Men ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya